gårdagen

Hemma hos Anna. Vi sätter på skräckfilm. Knäpptyst.

1 minut in i filmen.
Jag börjar gapflabba, helt ensam, från ingenstans.
Kan. Inte. Sluta.
"Julia vafan e det?". Inget! Jag bara flabbar för att....jag vet inte, filmen kändes så b i början så jag var tvungen. Därefter var hela spookystämningen förstörd. Och sen spelade vi massa TP. Sånna kvällar behövs ibland, massa mys.


Maddo, synd att jag inte kunde komma upp. Och Karin som hade fixat allt så bra! Men, GRATTIS igen! Och om några veckor kör vi, lova mig det ;)